Lögnen om kulturpengarna

Uppdaterad: maj 24


En forskare vid Malmö Universitet vill träffa mig, hon undrar vilken inverkan Coronapandemin haft på kulturen, och vad vi kan lära av detta. Ja, vad kan vi lära? Min första tanke är pengar… det är slut på pengar för de stora kulturscenerna, de fria grupperna, de enskilda konstnärerna och författarna. Det är många skådespelare, dansare, regissörer och koreografer som får se sin publik vända i dörren och stoppa ner plånboken i fickan igen. Ingen publik - inga entréintäkter.

Men så går jag runt husknuten och blir fullständigt tagen på sängen: där står en liten grön varelse från yttre rymden, och trycker nya pengar för glatta livet. Flyget och charterindustrin, som borde ses som en den gamla tidens ohållbara sätt att transportera folk o fä över planeten, hålls under armarna och ska räddas till vilket dyrt pris som helst. Företag som producerar slit och slängprodukter, som ska hamna på en soptipp för källsortering av barn i Bangladesh om några månader, erhåller även de nya friska pengar. Den lilla gröna är ivrig, trycker sedlar för glatta livet, och modertaledaren skriker i falsett: ”Mer pengar, helst hundramiljarder i veckan, fortare, fortare…. ”

Samtidigt vet varje underbetald kulturarbetare att det inte finns pengar till kultur. Så sent som för ett år sedan frös Region Skåne alla sökbara medel för den fria kulturen i Skåne. Magnus Lunderqvist, Kristdemokrat och tillika Kultur Skånes styrelseordförande, sa att pengarna helt enkelt var slut. Finns inga pengar. Tomt i kassan. Regionen måste spara. På en offentlig utfrågning på Malmö Stadsteater drog han till och med det klassiska vapnet och ställde sjukvårdplatser och kollektivtrafik mot den giriga kulturen:

”Region Skåne klarar inte sitt uppdrag att säkerställa sjukvårdsplatser och kollektivtrafik. Det är ett underskott som kan täckas genom att pausa den fria kulturen under ett år!”

Idag vet vi att Magnus Lunderqvist ljög. Det fanns pengar. Det har hela tiden funnits pengar. Det är bara en fråga om vad som ska prioriteras. Det fria ordet, den fria kulturen och därmed en viktig del av yttrandefriheten och tankefriheten fick år 2019 stå tillbaka för en sjukvård i kris, en kollektivtrafik i kris. Och där på Malmö Stadsteater satt 200 kulturarbetare och kippade efter andan. Syret tog slut. Ingen kunde argumentera emot. Alla bet sig i tummen och tänkte inom sig: vad är väl kultur mot sjukvård och kollektivtrafik...

Men käre Magnus Lunderqvist. Idag vet vi bättre. Coronakrisen har lärt oss att den gröne mannen bakom husknuten kan trycka nya pengar bara vi ber honom. Så slipper vi skära ner på demokratins utposter. Det fria ordet är väl värt några nya gröna sedlar, tycker du inte? Det finns ju oändliga resurser, så varför skära ner på det vi kallar yttrandefrihet och kultur. Kanske finns det ett värde att bevara också en scen för återväxten av en ny generation kulturarbetare. Nu när Kristina Lugn, Po Enqvist och Lena Josephsson lämnat oss måste nya röster ta vid. Och den nya generationen kommer att behöva betala hyran, handla på Ica och bekosta barnomsorgen. Precis som sina föregångare.

Jonas Jarl, dramatiker och regissör








0 visningar

Konstnärlig ledare

JONAS JARL

+46(0)760261288

jonas@sodracommunity.se

Copyright ©2020 Södra Communityteatern

  • Facebook
  • Instagram
  • YouTube